Igår vart jag på mammografi.
En vanlig rutinkontroll.
Jag har varit där en del gånger under de senaste 10 åren pga olika anledningar och jag har inga problem längre med att ta av mig tröjan och visa upp mig och jag tycker inte att det är obehagligt eller gör ont heller.
Och igår blev jag så full i skratt när sköterskan sa:
- Hmm ja Jytte nu är du ju 45 år och då kan det ju börja hända lite saker i kroppen.
Men det är ju helt naturligt.
Haha ja precis som om jag inte märkt det redan.
Jag som alltid varit väldigt smal har helt plötsligt börjat att gå upp i vikt, även om jag inte äter annorlunda (kanske tillochmed nyttigare nu än förr) och jag rör på mig betydligt mer idag än innan.
Och det är detta som så många sagt till mig förr när jag försökt att förklara att jag inte kan gå upp i vikt:
- Vänta du bara tills du blir äldre, då kommer det!
Det har jag aldrig velat lyssna på för jag har egentligen trivts väldigt bra med min vikt men kanske aldrig vågat erkänna det eftersom att det är ett väldigt känsligt ämne.
Det är ju så lätt för folk att kommentera oss som är "magra" men det är väldigt sällan någon säger till en med övervikt att den är kraftig eller rent av "tjock".
Det är konstigt det där, precis som att vi inte skulle ha samma känslor.
Nog om det, det var bara något som jag funderat på länge efter alla kommentarer om min vikt i alla år.
Sedan är det svårt att veta om det är för att min mage som ALLTID ända sedan jag var liten har krånglat ständigt och jämnt och som nu äntligen blivit bra har med saken att göra, det är säkert en bidragande orsak också.
Att jag hinner ta upp näringen på ett helt annat sätt nu.
Sen är det ju det där med humöret.
Helst innan mens.
Har aldrig tänkt på det förr, men nu är det som en tidsinställd bomb och det räcker med en litet ord eller ibland inget ord alls för att jag skall explodera.
Och det dummaste är att jag kan stå och säga till Håkan fem minuter innan att jag känner mig så himla irriterad och vet inte riktigt varför det pyr i kroppen på mig och sen bara
KRASCH BOOM BANG!
Det positiva är väl att det går över snabbt igen och håller inte i sig som det gör hos många andra.
Om det nu kan vara en ursäkt.
Likadant det där med huvudvärken.
En sprängande värk, alltid 5 dagar innan och som håller i sig tills mensen börjat och sedan är den borta igen. Har inte förrän nu begripit att det har ett samband.
Har sedan början på förra året antecknat detta i en app som jag har i telefonen och ser ju nu att allt hänger ihop.
Jag har kanske haft det så här alltid men det är först nu som jag har börjat att reflektera över det.
Det är nog åldern!
Med åldern kommer klokheten hmm...
Undrar om det vart detta sköterskan syftade på igår eller om det skall hända ännu mer i min kropp under de närmsta åren?
Vet ju att detta är ett ämne som man inte pratar om så ofta men som jag tror att fler än jag lider av.
Eller har jag fel?
Nu skall jag njuta av min lediga dag.
En dag som jag bara skall ta som den kommer och inte har något inplanerat på.
Skönt att ha sådana med.
Julen är utstädad och det är vitt och ljust i huset igen.
Önskar er en mysig dag!
J