Har lite svårt att lyfta ändan ifrån soffan idag.
Håkan åkte iväg för någon timme sedan för att köra några resenärer till Sturup med limousinen och då gick liksom musten ur mig.
Känner mig urlakad, trött, sliten och gråtmild.
Konstigt hur man är funtad. Har det ju hur bra som helst, är älskad, har en underbar familj och fina människor runt omkring mig, har semester och just nu skiner solen också.
Det borde kännas toppen!
Pratade precis med min svärmor som sa något klokt:
Ta det lugnt, lägg alla måsten till sidan och ta denna dagen till detta.
Och det skall jag verkligen försöka även om det inte är lätt och det känns som om jag har hundra saker att göra och fixa med.
Som tur är kommer det en dag imorgon också och då känns säkert allt mycket bättre och jag kan ta nya friska tag.
Ibland är livet allt lite svajigt
J