Läste en ganska intressant grej för en liten stund sedan.
Har ända sedan vår 20-åring började skolan suttit på utvecklingssamtal och fått höra om hur duktig han är och hur skötsam han är men.....han är ju alldeles för blyg och måste lära sig att ta för sig mer och prata. Annars så är det ju så att han kan få sämre betyg för att inte lärarna vet vad han går för om han bara sitter tyst och inte säger något.
Jag har aldrig förstått det där riktigt. Har ifrågasatt det ett antal gånger och tagit mig själv som exempel. Jag var inte speciellt "pratig" på lektionerna och ansågs nog också som blyg men jag har klarat mig ganska bra ändå här i livet.
Hur i hela friden hade det varit om dessa pedagoger hade försökt att stötta dessa barnen och ge dom ett gott självförtroende istället för att kritisera dom på alla dessa utvecklingssamtal man sitter på.
Nog borde lärarna veta vad barnet kan även om det inte vågar prata inför klassen?
Tyvärr är det så idag att hörs man inte så syns man inte och det är otroligt skrämmande. Alla skall helst vara stöpta i samma form för att passa in i dagens samhälle.
Skall man inte få vara blyg längre och vara som man är?