Jag har en oerhört komplicerad inställning till alkohol.
Kanske inte så konstigt egentligen med tanke på hur min uppväxt har varit.
Jag tror (och detta är absolut bara min personliga åsikt och jag respekterar att andra tycker annorlunda) att när man sett så mycket skit och varit med om så mycket skit pga alkoholen så antingen blir man som jag och hatar det eller så blir man tvärsemot.
Visst kan jag också tycka att det kan vara gott att sitta med Håkan eller goda vänner och ta ett glas vin eller cider en helg kväll men jag skulle aldrig få för mig att dricka varje kväll i veckan. Och jag skulle aldrig acceptera att Håkan drack öl här varje vardagskväll heller.
Jag vet om att jag säkert är en aningens störd när det gäller detta och att en del tycker att jag överdriver och att man inte har ett beroende bara för att man tar ett glas vin eller två eller korkar upp en öl på kvällen.
Men för mig som är uppväxt i skiten -Ja, jag tycker att då har man ett beroende.
Och det mest skrämmande är att jag tror att det är så vanligt att göra det. man intalar sig att man behöver det för att varva ner när man kommer ifrån jobbet, lagt barnen och kryper upp i soffan. Det är så lätt när baginboxen bara står där och inte är uppdrucken sen helgen att hälla upp ett glas till sig....
Anledningen att jag började att tänka på det idag var att Vit Jul lagt upp en ny status på fb med anledning av att det idag är två månader kvar till jul och att alla barn har rätt till att få fira en jul fri ifrån alkohol.
Jag vet ju som sagt var själv hur det känns att vara liten och se fram emot julen med allt som hör till för att sen gå runt och ha ont i magen tills den är över igen. Mina första tio jular blev aldrig som jag tänkt mig, önskat och hoppats på. Däremot förstod nog aldrig mina föräldrar att jag saknade något, där var ju mat på bordet och julklappar till mig. Så vad mer kunde jag begära?
Inte förrän jag träffade Håkan och hans familj förstod jag hur en riktig jul faktiskt skulle firas.
Detta har givetvis präglat mig jättemycket. Och allra helst sedan vi fick barn.
Jag har nästan slagit knut på mig själv för att dom verkligen skall få uppleva allt och lite till som jag aldrig själv har fått vara med om.
Och jag älskar det!
Finns det något underbarare än när första advent närmar sig och man får pynta med ljusstakar och stjärnor i fönsterna?
J
