Idag vart det dags att åka ner till Malmö och plocka bort Michaelas stygn OCH gips.
Vi skulle inte vara där förrän klockan två så jag hade bokat in en tid på Synsam först för fortsatt utprovning av progressiva linser.
Är nu inne på mitt tredje provpar. Och äntligen verkar det till att funka med styrkan på både kort och långt håll.
Alltså hallå vad härligt det är att kunna läsa på nära håll utan att behöva sträcka ut sina armar så långt det går och ändå kunna se bra på långt avstånd också. Det är en väldig fördel att se folk men också se skyltarna på lite avstånd när man kör bil. Med de andra två paren såg jag utmärkt på nära håll och att läsa men väldigt suddigt på längre avstånd.
Inte så bra.
Men nu verkar det äntligen blivit perfekt. Hurra hurra!
Sen for vi ner till Malmö och Plastikkirurgiska jag och Michaela.
Vi vart där i god tid så vi hann gå inom Waynes coffe som ligger mitt emot kliniken först och ta en fika. Michaela vart lite skeptisk först att gå in där, hon har knappt varit utanför dörren på en vecka och är inte jätteglad för att visa upp sig med ett stort gips på näsan.
Väldigt förståligt.
Men det gick toppen och jag tror att hon växer med att ha "vågat" det med.
Foto tagit innan vi for hemifrån idag.
Väl uppe på plastikkirurgiska kliniken kom vi in nästan direkt och det var en sköterska som skulle ta hand om oss.
Magnus Becker Michaelas läkare som utfört nästan alla hennes operationer är i Vietnamn med ett team för att operera spaltbarn och lära upp deras personal där så tyvärr skulle vi inte träffa honom idag.
Sen gick det inte riktigt som Michaela hade tänkt sig...
Hon tog bort stygnen som satt längst ner i skiljeväggen på näsan. Det gick bra men det är ju jätteömt och de sitter ganska hårt med intorkat blod och väldigt väldigt små stygn. Vi trodde att hon skulle ta bort gipset också men eftersom det fortfarande satt fast bra så hade Magnus skrivit att det skulle sitta kvar tills det lossnade mer av sig själv.
Förra operationen satt det också fast väl men då bad hon honom att ta bort det ändå för att hon hade eget sommarlovsföretag med en kompis och de sålde glass på stranden. Inte lätt att gå omkring och sälja glass med ett stort gips på näsan. Men denna gången vart sköterskan klart tvungen att göra som han skrivit i journalen.
Givetvis blev Michaela ledsen för hon vill inte missa mer i skolan och hon har redan varit borta i 1 ½ vecka därifrån. Vi hade också bestämt att vi skulle varit en sväng inom Väla och Julmarknaden på Flowerteam på hemvägen så det blev hon nog lite besviken över med.
Undrar egentligen vems dotter detta är än en gång?
Hade det varit när jag gick i skolan så hade jag behållt gipset på i flera månader och när det börjat lossna hade jag klistrat fast det med Karlssons klister. Allt för att kunna stanna hemma lite till.
Tur att hon inte är som mig.
I bilen hem så bestämde Michaela sig för att hon skulle pilla lite försiktigt på det så att det släpper ikväll så att hon kan gå till skolan imorgon.
Näsan är givetvis fint läkt under och gipset är till för att hålla nere svullnaden bara. Annars hade jag protesterat emot hennes påfund.
För tio minuter sedan kom hon ut här till mig och visade upp sin NÄSA.
Utan gips.
Den är så fin. Givetvis är den ganska svullen fortfarande och jag tror inte att vi kommer att kunna se det färdiga resultatet förrän om ett år ungefär. Men redan nu syns det skillnad även om det är svullet.
Vänster gips är ifrån operationen för 1½ år sedan och det högra är ifrån denna operationen.
En viss skillnad.
Michaela är supernöjd och glad.
Jag o Håkan är så tacksamma och lyckliga över att allt än en gång har gått så bra.
Tack Tack Tack
J