Hemma igen!
Det är så skönt att vi sällan behövt stanna kvar länge efter Michaelas operationer. Längsta tiden var nästan en vecka och det var vid hennes käkplastik där de transplanterade ben ifrån hennes höft upp i käken. Och det berodde inte på att hon hade ont eller mådde dåligt utan bara för att de skulle ha uppsikt på det. Hade vi haft nära hade vi säkert fått åka hem tidigare då med.
Jag fattar inte vart hon fått sin styrka och smärttröskel ifrån detta barn. Imorse när sköterskan kom in och frågade om hon ville ha smärtlindring så skakade hon bara på huvudet. Hon hade inte alls ont i näsan (och då har de ändå skurit bort en hel del OCH snittat upp och lyft näsan så jag tycker att hon borde ha rejält ont) utan kände fortfarande mer i sitt öga. Men inte så mycket idag så hon behövde någon smärtlindring för det heller mer än salvan som jag duttar i. Samtidigt så är det otroligt skönt att hon inte har ont och det var fruktansvärt jobbigt att se henne igår efm på uppvaket när hon hade sådan smärta i sitt öga.
Jag hade gjort vad som helst för att kunna bytat med henne då.
Idag fick vi svaret på varför det blivit så och det skall inte hända men det är den mänskliga faktorn som spelat in. De har tejpat hennes ena öga för dåligt och då har hon legat med en liten glipa öppen och ögat har torkat ut under de timmar hon låg på operationsbordet och då kan det göra så här ont efteråt-
Tråkigt att det hände men är oerhört tacksam att det inte hänt förut under någon av alla hennes operationer och att det inte var något värre.
Idag har hon legat och sovit från och till ända tills Håkan kom och hämtade oss klockan två.
Varit vaken korta stunder för att äta och dricka lite bara. Det är toppen. Jag tror att kroppen läker bra när man sover och att det är bra för henne.
Det kommer jag däremot inte att tycka om en vecka när gipset är väck och hon börjat skolan och lider av sin vanliga tonårströtthet igen.
En liten selfie igår morse innan Michaela fick lugnande medicin och skulle byta om till operationskläder.
Så här snygg var jag igår när vi skulle upp på operation. One Size Fits All!
Ser ut som cellen Ellen i det gamla barnprogrammet som jag älskade som liten.
Såklart var Molly med.
Så här "mysigt" hade jag det på kvällen när Michaela låg och sov. Lantlivs julspecial, så mycket fina hem och så mycket inspiration jag fick.
Önskar att det snart är Advent.
Tack till er alla som skrivit så fint på bl.a Fb till Michaela, hon hälsar och tackar så mycket <3
J