Lyckliga Barndomsminnen?

publicerat i Allmänt;
En av dom jobbigaste stunderna hos min terapeut var när hon bad mig att berätta om något lyckligt barndomsminne.
Jag har aldrig tänkt i dessa banorna och när hon tog upp detta satte det igång tusen tankar i mitt huvud. 
Jag försökte komma på något att säga till henne för alla bör väl ha något riktigt lyckligt barndomsminne eller?
Jag tänkte på alla gånger vi var nere vid ån och fiskade. Men var det jag som ville fiska och tyckte det var roligt? Tyckte jag att det var kul att det alltid packades ner öl som skulle med?
Jag tänkte på alla semestrar i Danmark som kunde varit jättemysiga om det inte hade varit för denna alkohol som alltid skulle drickas av mina föräldrar och jag som alltid grät och ville hem till tryggheten hos mina systrar.
Jag tänkte på alla gånger vi var hemma hos "vänner" till mina föräldrar och där alkoholen alltid åkte fram och jag tänkte på så många gånger jag packade min lilla väska med docka och mina 10 nappar för att rymma hemifrån.
Visst fanns där "vita" perioder men jag kunde aldrig glädjas för jag visste att någon av dom alltid trillade dit igen och strax efter lockade med sig den andra också. 
Så på frågan hon ställde till mig kunde jag inte annat än att svara ett ärligt  -Nej, jag har inga riktigt lyckliga barndomsminnen. 
 
 Detta upptog mycket av mina tankar dom närmaste veckorna, något minne måste jag väl ändå kunna gräva fram kände jag mest. Jag funderade och pratade mycket här hemma om det och det som dök upp handlade om min mormor som bodde på ovanvåningen och där jag varje kväll gick upp och drack kokekaffe, satt och filosoferade och "spådde" i kaffesumpen som var kvar i koppen.
 Detta gjorde mig ganska varm i hjärtat för trots allt så hade jag iallafall hittat fram ett fint minne. 
 
 
 
        Jag som liten
 
 
Jag och mormor Olga
 
J

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Martina:

Men tänk fina du hur många lyckliga barndomsminnen
du har skapat för dina ungar! Och för andra ungar som mig tex
som haft möjligheten att ha dig med sig hela livet! Du är
ett fantastiskt exempel på att man KAN lyckas fast
man inte har de bästa förutsättningar! Tänk när
du får vara mormor/farmor och spå i kaffesump
med dina barnbarn.... Kraaam!

Svar: Tack älskade Martina! Kram <3
Jytte

2:a kommentar, skriven , av Ann:

Ja du Jytte kan det var för din trasiga barndom som du så hjärtligt öppnar ditt hem, jag vet ju en (liten) tjej som ha många fina barndomsminnen ifrån ert hem <3
Sen kan man ju hoppas att det inte är våra galna/mysiga träffar som de kommer komma ihåg eller i alla fall inte som något negativt ;)
Vet att du kommer bli en supermysig mormor/farmor i framtiden...
kramar i massor <3

Svar: ❤️
Jytte

Kommentera inlägget här :